Nu blev jag nog lite ivrig med bloggandet.. Typiskt, skriver jätte sällan, men då jag skriver kan det komma 2-3 inlägg samma dag... hahha.
Men det jag funderade är detta med "skönhet".
Jag kom fram till att det, iallafall för mig, känns otroligt mycket bättre ifall man känner sig fin.
Som nu när jag har långt, fint hår igen känns allt så mycket enklare. Jag behöver inte skämmas på samma sätt när jag t.ex. far till ABC. Allt går bättre och jag mår bättre. Tack vare en sån liten sak.
Men ifall jag skall vara öppen och ärlig (haha) så har jag faktiskt svårt att kunna känna mig fin. Eller att VÅGA.
Tidigare ( ca. åk 7-9 ) var jag i hemlighet stolt över hur jag såg ut, fast man kanske inte skulle tro det.
Sedan jag flyttade till Lillkyro -09 gick jag upp i vikt och har i princip inte en enda gång kännt mig riktigt FIN sedan dess. 40 kg på 3-4 år är ganska mycket... Jag skyller liite på alla mediciner, fast det är egentligen jag själv som är skyldig. Jag åt otroligt mycket godis, kunde gå åt flera Marabou mintkrokant i veckan! Men jag märkte inte så snabbt att jag blev större. När jag gick ut 9:an var jag ännu lagom. Sen gick det uppåt i ett huj...
Jag kan skämta om min vikt, men jag skämms alltid över hur jag ser ut.
Det hindrar mig från att göra många saker. Tillochmed när jag rider kan jag börja tänka på ifall jag ser för tjock ut, och då glömmer jag nästan att tänka på själva ridningen.
Dålig kondition har jag också, enligt många beror det på att jag röker lite för mycket.
Men ifall jag skulle sluta röka skulle jag gå upp ännu mer i vikt, och stressa sönder. Nujust ser jag ingen vits eller mening med att sluta röka.
Många säger att man skall vara stolt över hur man ser ut, och inte bry sig i siffrorna på vågen.
Jag kan inte göra det. Jag kan verkligen inte se något riktigt vacker i min kropp.
Jag är ganska säker på att allt, precis allt i hela mitt liv, skulle bli enklare och bättre ifall jag gick ner 30kg.
MEN. Jag har försökt med iprincip allt.
Cambridge, "hallpis-påsmat", t.o.m. en Personal Trainer.
Det funkkar inte. Mina ben och fötter ger upp, och då försvinner motivationen när jag vet hur smärtsamt det är att fara t.ex. ut och gå. Ridning är en sak min kropp klarar, men ryggen vill inte riktigt orka 100%...
Så jag vet faktiskt inte alls riktigt vad jag skall ta mig till...
Vad har folk för åsikt om fettsugning? Vissa tycker att det är fel eller att man är lat.
Jag har faktiskt inget emot det. Skulle jag vara miljönär ( och Anton skulle tillåta det.. haha ;) ) skulle jag inte tacka nej. Men det kommer mest troligt aldrig att hända.. ;) Ansiktsoperation skulle jag däremot inte gå med på efter allt jag läst och sett.
Skönhetsoperationer överlag tycker jag att är helt okej i många fall.
Varför skall man inte få känna sig vacker?
Detta med att jag skaffat hårförlängning är ett steg på vägen mot min "finhet".. ( hahha, det är kanske inget riktigt ord... xD )
Om nu någon har orkat läsa genom detta inlägg får ni gärna lämna en kommentar eller något ^^ Åsikter är alltid intressanta.
( Min point är alltså inte att man skall göra skönhetsoperationer ifall man en dag känner sig ful eller något, men det kan vara en utväg i vissa fall, och ifall man verkligen har stora problem med sin kropp och hur man ser ut! )
Jag skriver endast ur mitt eget huvud, vad jag tycker och känner, är inte så insatt i detta egentligen!
För länge sedan..........!!
Sommaren -12....
Ganska stor skillnad.. ??
// Paauen :)
