Tomt och ensamt. 

Skrämmande.

Tyst.

 

Sitter här i min lägenhet som nu är alldeles tyst o tom.

Sitter och saknar min älskling som for iväg till Lappträsk.

Denna känsla kommer vara i fyra långa veckor.

Han kommer ju hem på helgarna såklart. Men ändå.

Känner mig liten. 

Jag önskar att jag kunde skärpa mig.

Kunna leva utan rädsla.

Kunna leva självständigt.

Stå på mina egna ben.

Men det är svårt. 

"Vanliga" människor skulle kanske inte tycka att detta är någon big deal.

För mig är det en jätte stor sak.

Att våga bo ensam.

Att våga ta ansvar.

 

Jag måste väl nog bara försöka klara mig.

Bedöva känslorna på något sätt.

 

På tisdag blir jag 19 år. Jippie... eller nåt.

Ska väl no ta hit några kompisar på kaffe.. tror jag.

 

Undrar om jag kommer somna alls inatt.

Har inte sovit en enda natt utan älskling sen han kom från Militären i mars-april nångång.

Och det var ju kanske lite tryggare att sova utan honom när man ännu bodde hemma hos mamma och pappa..

Nu måste jag vara helt ensam. Hela natten. 

Antar att jag kommer krama kissorna hårt...

 

Men... Nu måste jag väl bara skärpa mig!! 

Ska intala mig själv att jag bara e löjlig o överreagerar. 

För så kanske det är. 

inget depp här inte..... typ.

:)

 

 

 

 

Så blev det då med min blogg,- bortglömd.

Men har inte alls haft tid att skriva de senaste veckorna. 

Har haft fullt upp i skolan. 

Men senast jag skrev var det dagen innan jag skulle till frisören. Resultatet blev väl helt okej, antar jag..

Men det blev ganska jäkla kort... Och jag trivs inte med kort hår. Hårförlängningar har jag testat på, o det är en mycket bra uppfinning (haha), men om man ändå hade eget, långt, vacker hårt.... jaja. drömma får man.

 

Nu sitter jag här, och försöker dämpa de dåliga tankarna med musik. Jenny o Myntti borde vara på väg hit.

Det är bra med vänner. Speciellt i stunder som dessa.

 

Minns inte om jag skrivit något om hunden Emi?

Iallafall, så bor hon inte hos oss längre, sedan några veckor tillbaks.

Vi fick problem med grannarna ( -.- ) eftersom hon skällde så mycket när hon var ensam hemma.

Så det blev då som det blev. Hon for tillbaks till förra ägarna, som skulle försöka hitta ett nytt hem åt henne.

Underbar hund är hon, trots att hon var lite ( läs Mycket) valpig, krävande och högljudd. 

Så detta lärde vi oss av detta : 

Ha inte hund i höghuslägenhet om hunden inte kan vara tyst när den är ensam... 

 

Men den största sorgen har nog gått över, kissorna finns ju kvar.

 

Har idag skrivit 25 sidor om rörelseapparatens sjukdomar.. Hälften är kvar.. 

Jiippiiie..