Jag låg länge igår kväll o tänkte tillbaka på hur det var förr. 

När jag var yngre, 10 år - 15 år, umgicks jag mycket med min kusin Martina. Alltfrån käpphästar till riktiga hästar fyllde vår vardag. Vi hade en gemensam sköthäst, shettisen Bamse, som tog mycket av vår tid. När vi blev lite äldre skötte vi om finnhästen Pelpiiku. När jag tänker efter så är Martina en del av alla de bästa hästminnena jag har. 

Full galopp på ängen, barbackaridning, hoppning i skogen och så mycket mera.

 

Min ko Taika fanns ju också med i bilden i 6 år. Henne tänkte jag också på igår. Jag och Martina var för det mesta tillsammans i "föusi" och pysslade om henne.

 

Hela min barndom var fylld med djur när jag tänker. Hemma hos oss har vi nästan alltid haft katt, och även prövat på två hundar. Jag har haft finnhästen Lillen och shettisen Mimmi på foder. Jag har även haft tre getter. 

 

Djuren är viktiga för mig. Här hos mig och Anton har vi haft 5 katter, 2 kaniner och en hund. Nu har vi inga djur kvar, och det känns så tomt. Ingen som väntar i dörren när man kommer hem...

Men 60km2 är jättelitet att ha djur på har vi verkligen märkt.. 

Dessutom har jag aldrig varit för innekatter. Jag tycker att alla katter borde få vara ute o springa, många katter trivs inte alls med att vara innomhus hela tiden. Vilket vi märkte, därav orsaken till att vi nu är "katt-fria". Sen, långt in i framtiden när vi skaffar hus och gård, DÅ ska vi ha katter. Plus massa andra djur, som jag säkert redan skrivit om.

 

 

Haha, jag upptäcker att jag i princip inte har så mycket annat att skriva om än just djur.. Ifall någon läser detta kan ni kanske ge tips på vad jag skulle kunna skriva om ? :)

 

Här kommer nu några bilder! :D

Haha nää. Jag måste nog vara den sämsta bloggaren i världshistorien... Men Men! Bättre sent än aldrig. Bättre lite än inget.

 

På senaste tid har jag varit trött. Mycket trött. Hade en 6 veckors praktik från skolan som inte gick bra. Har gjort en medicinförändring så det mesta beror på det. Nu har jag minskat medicinen och känner mig hur pigg som helst!

Min käre sambo är dessvärre sjuk. Han hostar och är allmänt borta och dåsig.. Det känns ju lite bittert nu när jag för en gångs skull är pigg.. Men sånt e livet. 

 

Igår var vi och red på Lauras häst Mama. Oj vad jag tycker om henne. Lite för pigg för att vara den optimala för mej, men jag får ju visa lite av min modiga sida då! ;) I tisdags var vi också och rida. Ridlektion vid stall Kvarnbacken stod på schemat. Där fick jag rida min absoluta favorit av alla hästar i hela världen, Musse. Han och jag trivs på nåt sätt tillsammans. ( fast han trivs väl lika bra med alla andra ryttare, bara jag som inbillar mig att vi har nåt speciellt... ;)  hahaha ) När jag gav honom en morot efter lektionen trivdes han väl ännu bättre med mig. 

 

Jag har börjat fundera mycket på framtiden den senaste tiden. Längtar tills vi har möjlighet att köpa vår egen gård och bara vara lyckliga. Har börjat kolla massa annonser på åsnor till salu och längtar mig bort en stund varje kväll. För de som undrar, Ja, jag skall ha en åsna. Har googlat en massa om skötsel och raser och beteende och blir mera säker för varje gång. 

Som många säkert vet hade jag en "rid-ko" när jag var liten. Henne tränade jag och min kusin själva. "Hästar är ju för dyra", tyckte mamma och pappa. Och jag nöjde mig superbra med min ko Taika. ( i och för sig hade jag ju senare 2 foderhästar, efter mycket tjat och gnäll.. ;) )

 

I framtiden skall jag inte ha någon ridhäst. En liten shettis däremot står på önskelistan, har blivit lite intresserad av tömkörning och markarbete.. 

 

En ko skall jag absolut ha! Eller VI ska ha. ( Anton blir lite sur när jag säger "jag", men jag menar inget illa, folk förstår enklare ifall jag säger "jag." invecklade funderingar... )

Som sagt, en ko. Skall träna henne på samma sätt som Taika. 

 

Undrar om alla tre kan gå i samma hage? En åsna, en shettis och en ko... Någon som vet? Eller har testat?

 

Men... det är ju framtiden det.. Långt borta..

Till hösten flyttar vi antagligen till Vasa ett år, när jag studerar utbildningsprogrammet, tredje året.

SEN kan man börja fundera på åsnor.. ;)

 

 

Ikväll blir det mest troligt en chill-kväll. Inte för min del, jag vet inte vad chilla betyder... Jag har inte ro att sitta hemma.. Men jag är väl så illa tvungen nu när älskling är sjuk. <3

 

Idag var jag och madde till den stora staden ( som kanske inte är precis en stad?!?!) Nykarleby. Jag är nu två öron-hål rikare. Yejjj... Smärtan var stor.. usch. Kan ju bjuda på en fint redigerad bild av verket.

 

 

Nu blev jag nog lite ivrig med bloggandet.. Typiskt, skriver jätte sällan, men då jag skriver kan det komma 2-3 inlägg samma dag... hahha.

 

Men det jag funderade är detta med "skönhet". 

Jag kom fram till att det, iallafall för mig, känns otroligt mycket bättre ifall man känner sig fin.

Som nu när jag har långt, fint hår igen känns allt så mycket enklare. Jag behöver inte skämmas på samma sätt när jag t.ex. far till ABC. Allt går bättre och jag mår bättre. Tack vare en sån liten sak. 

 

Men ifall jag skall vara öppen och ärlig (haha) så har jag faktiskt svårt att kunna känna mig fin. Eller att VÅGA. 

Tidigare ( ca. åk 7-9 ) var jag i hemlighet stolt över hur jag såg ut, fast man kanske inte skulle tro det. 

Sedan jag flyttade till Lillkyro -09 gick jag upp i vikt och har i princip inte en enda gång kännt mig riktigt FIN sedan dess. 40 kg på 3-4 år är ganska mycket... Jag skyller liite på alla mediciner, fast det är egentligen jag själv som är skyldig. Jag åt otroligt mycket godis, kunde gå åt flera Marabou mintkrokant i veckan! Men jag märkte inte så snabbt att jag blev större. När jag gick ut 9:an var jag ännu lagom. Sen gick det uppåt i ett huj...

 

Jag kan skämta om min vikt, men jag skämms alltid över hur jag ser ut. 

Det hindrar mig från att göra många saker. Tillochmed när jag rider kan jag börja tänka på ifall jag ser för tjock ut, och då glömmer jag nästan att tänka på själva ridningen. 

Dålig kondition har jag också, enligt många beror det på att jag röker lite för mycket.

Men ifall jag skulle sluta röka skulle jag gå upp ännu mer i vikt, och stressa sönder. Nujust ser jag ingen vits eller mening med att sluta röka. 

Många säger att man skall vara stolt över hur man ser ut, och inte bry sig i siffrorna på vågen.

Jag kan inte göra det. Jag kan verkligen inte se något riktigt vacker i min kropp. 

Jag är ganska säker på att allt, precis allt i hela mitt liv, skulle bli enklare och bättre ifall jag gick ner 30kg. 

MEN. Jag har försökt med iprincip allt. 

Cambridge, "hallpis-påsmat", t.o.m. en Personal Trainer.

Det funkkar inte. Mina ben och fötter ger upp, och då försvinner motivationen när jag vet hur smärtsamt det är att fara t.ex. ut och gå. Ridning är en sak min kropp klarar, men ryggen vill inte riktigt orka 100%...

Så jag vet faktiskt inte alls riktigt vad jag skall ta mig till...

 

Vad har folk för åsikt om fettsugning? Vissa tycker att det är fel eller att man är lat.

Jag har faktiskt inget emot det. Skulle jag vara miljönär ( och Anton skulle tillåta det.. haha ;) ) skulle jag inte tacka nej. Men det kommer mest troligt aldrig att hända.. ;) Ansiktsoperation skulle jag däremot inte gå med på efter allt jag läst och sett.

 

Skönhetsoperationer överlag tycker jag att är helt okej i många fall. 

Varför skall man inte få känna sig vacker? 

 

Detta med att jag skaffat hårförlängning är ett steg på vägen mot min "finhet".. ( hahha, det är kanske inget riktigt ord... xD )

 

Om nu någon har orkat läsa genom detta inlägg får ni gärna lämna en kommentar eller något ^^ Åsikter är alltid intressanta. 

 

( Min point är alltså inte att man skall göra skönhetsoperationer ifall man en dag känner sig ful eller något, men det kan vara en utväg i vissa fall, och ifall man verkligen har stora problem med sin kropp och hur man ser ut! )

 

Jag skriver endast ur mitt eget huvud, vad jag tycker och känner, är inte så insatt i detta egentligen! 

Sommaren -12.... 

Ganska stor skillnad.. ?? 

 

 

// Paauen :)

 

.. En bra dag! :)

Förra söndagen hjälpte Jenny mig med hälften av min hårförlängning, och idag blev resten fastsatt tack vare Madde. <3 

 

 

Idag har jag också gjort en sak som jag själv verkligen är stolt över!

Som många vet har jag ju haft körkort lite mer än ett år, men varit brutalt rädd att köra!

Har kört till Purmohemmet några gånger, det är i prinicip allt.

Idag körde jag först till mammas o pappas i esse. Jag trodde aldrig vi skulle komma levande fram, och var otroligt  lycklig när vi faktiskt gjorde det... ;)

Sen kom vi fram till att vi far till Sveden och kolla min kommande praktikplats, var jag skall parkera osv.. Så dit körde jag, sen till Svedjenabba o hälsa på Aleksi, sen till ABC o handla sallad o sen hem till bennäs.

Känslan går inte att beskriva.! Jag kom fram till att kanske jag kan bli bra på det tillochmed.. ;)

Eller iallafall inte sitta och spänna mig till max o tänka det värsta varje gång.. 

Så jag ger tummen upp till mig själv!

Och jo, jag vet, man brukar längta till den dag man får körkort och sen sitta bakom ratten så ofta man kan.

Men jag hade tillochmed fundrat på att skippa andra skedet för att jag tänkt att jag kommer aldrig våga.

Svårt att förstå för vissa, men de som känner mig tillräkligt bra kanske förstår. 

Men jag hoppas min rädsla försvinner! Det kommer antagligen att ta en tid, men p.g.a. att vi har praktik de 6 inkommande veckorna blir jag tvungen att köra till Sveden 5 dagar i veckan...

Stackars Anton som måste cykla eftersom jag har bilen.. ;) <3

 

Angående praktiken, jag skall vara vid Servicehemmet Castrén. Vet inte riktigt någonting om stället, men har hört att det är ett bra och trevligt ställe. Var och hälsade på i torsdags och det verkade riktigt okej ! :)

 

Längesedan jag bloggat nu.. Har inte riktigt haft något att skriva om.. ^^

Senast jag skrev tror jag det handlade om Mentta ? Med henne har det börjat gå mycket bättre, men jag har varit lite krasslig och upptagen på senast, så har inte ridit henne sedan förra söndagen.. Då hade Sofia lektion åt mig o Mentta. Ojjojj, då upptäcker man hur mycket man "slarvar" när man bara rider ensam, utan någon "lärare".. Någon annan som känner igen sig?

T.ex. att rida hörnen ordentligt och hitta på olika övningar på plan...

Nå, jag lärde mig mycket om hur hon fungerar iallafall! :)

 

Imorgon blir det Vasa med Anton och Aleksi. Ska brumma iväg med morbrors skåpbil och hämta ett ikea-expidit skåp. (Y)

 

 

Hahha, hade lite tråkigt igår.. ;) Lite överredigerad bild också, kanske... ;P Där var halva hårförläningen i iallafall! :)

Jag tror det regnar ute. Usch. Till helgen är vintern tydligen på kommande.. Ännu mera usch.

Varför bor jag i Finland får man ju fråga sig... Enda väder jag gillar är när det är ca +15 och sol. 

Men jag är väl inte ensam .... ;)

 

 

Nu ber jag om tips från "toki som kan se på hästa" !! ;)

 

Var och red min sköthäst igår igen. Hon är supermysig! Red henne på den lilla ridbanan. Värmde upp ganska länge, hon är ju inte så ung. Hon var riktigt positiv. Travade ganska mycket med henne, även fast underlaget var lite för mjukt. Gjorde många övergångar. 

Var ju såklart lite osäker innan galoppen med tanke på hur det gick senast... ;)

Men inga problem alls, hon galopperade lungt och försiktigt. ( Är ganska säker på att det var tack vare underlaget.. ;) ) 

Men efter att jag galopperat och saktat av till trav, och under resten av ridningen var hon riktigt ivrig..

Bromsarna fungerade inte på nära håll som jag ville.. Kändes lite osäkert.

 

Så min fråga är.. :

 

Har fått höra att jag har bra sits när jag sitter ner i lätt trav, och har kunnat tänka så nån enstaka gång själv också. Men nu går det inte alls.? 

Svårt att få formulerat detta som jag vill, men kanske någon fattar? 

 

Men hästen är supermysig!! <3

 

 

Hittade en annons på findit för några dagar sen, nån som sökte en medryttare till sin häst.

 

Var och provred idag, för att se om det skulle funka.

 

Hästen var jättemysig! Ett mörkt halvblodssto på 21 år. Hon är ca 160 i mankhöjd. ( jag har egentligen som princip att jag inte sätter mig upp på nån häst högre än 150cm.. så kan de gå ;) ) 

 

Jag borstade henne och ställde henne iordning. Lite sura miner, men hon e ju inte enda hästen som gör så..!!! ;)

Satte mig upp, kort som jag är behövde jag verkligen använda uppsittningspallen. 

Skrittade runt på ridplanen och gjorde volter i båda varven, ställde och böjde. 

 

När jag värmt upp henne travade vi. Ojj vad stort steg...!! hade dessutom lite för lång stigbyglar, kanske nån vet hur det känns.... 

Det gick riktigt bra, hon travade lungt , skakade på huvudet ifall jag inte hade stadigt tygeltag, men inget värre.

Frågade sen om jag fick fara en bit efter vägen, ( tyckte att ridplanen kändes så liten att galoppera på )

 

Anton gick och jag red. Efter en bit travade jag, och det for så lungt och bra så jag lyfte galopp. 

Hon for så lungt, men kändes lite "oren", hon börjar ju bli gammal...

När jag skulle sakta av henne efter en bit började hon öka farten.

Jag tog halvhalt efter halvhalt, men ingen reaktion.. Jag blev faktiskt riktigt rädd. Och när man kommer i hård fart och försöker ta ordentligt i tyglarna, börjar man skumppa... och då håller man fast sig med benen, vilket ju gör att hästen ökar farten mer och mer. ... Då kände jag hur hon sänkte huvudet, ryggen höjdes, och jag flög.

Höll i tyglarna tills jag landade, o bad att hon skulle stanna.. xD Vilket hon gjorde. Tappade andan, men skadade mig inte.

 

Anton gick långt efter och hade ju inte sett något av händelsen.

Hursomhelst, utan uppsittningspall slapp jag ju inte upp, så vi ledde tillbaks henne till stallet.

Då red jag på ridbanan en stund, prövade galoppera, hon var ganska upp i varv. 

Så skrittade jag av henne . 

 

Det var ju antagligen bara det att hon testade mig. Men det var lite läskit. 

Inte är det ju första gången jag ramlar av, verkligen inte.... xD

 

Fick ett tips av en "hästmänniska" nyss, att ta många övergångar och inte överhuvudtaget lyfta galopp om hästen inte lyder i trav-skritt övergångar. Såklart. Jag var nog lite dum ... 

Konstit att man "glömmer att tänka" ibland... 

 

Men hursomhelst, jätte mysig häst!! Vi connectade ganska bra faktiskt!! :D

<3

 

 

Begravningen är över. Den var fin. <3

 

Fick veta på minnesstunden bl.a. att mommo hade arbetat som mentalvårdare. Wow. Det är ju min dröm också.

Ojj va bra mommo jag har haft, på alla sätt o vis!<3

 

Tack! <3

 

Året 2013 har varit helt okej.

Många upps- and downs , som hör till.

 

Januari - Förlovningskalas. Anton for in i armén. Jag bodde hemma hos mamma o pappa, och var mest trött och deppad.

Prövade en Personal-trainer, trodde jag skulle ha tid nu när Anton var borta. Tid hade jag, men orken och lusten tog slut fort.. Gick ner några kilo, gick upp tillbaks.

 

Februari - Anton var fortfarande i armén. Jag var i skolan till kl 3 på dagarna, kom hem, åt, somnade. Vaknade runt 10 tiden på kvällen , åt, somnade, o vaknade nästa morgon och for till skolan. Så höll det på. Jag var trött, och det var inte många lektioner i skolan som jag var vaken på...

 

Mars - Anton kom hem i slutet av mars. Allt blev så mycket bättre. Han flyttade in hos oss i esse några veckor.

 

April - 12.04 fick vi nycklarna till vår lägenhet.. Anton arbetade vid Elho, och hade kvällsskifte den veckan vi flyttade.

Så då fick jag "flytthjälp" av Carolina. TACK! <3 Hon e superbra diskmaskin... ;)

En vecka senare hämtade vi en lurvig svart kanin från larsmo, samt en brun kanin från.. ööh... Markby ? xD

 

Maj - Hämtade vår underbara katt Maj-lis från Purmo. Hon fick snabbt en kompis, en orange frass från Sansund vid namn FrassN. 

 

Juni - Sålde 190-Mersun, och uppgraderade oss till Toyota Carina. Skaffade hunden Emi. 

 

Juli - Jag jobbade som vikarie vid Purmohemmet. 

 

Augusti - Skolan började. Emi såldes. Jag började ta ridlektioner varannan vecka vid Stall Kvarnbacken.

 

September - Anton for på civiltjänstkurs 4 veckor till Lappträsk. tungt..

Jag fyllde 19 år. Anton fyllde 20. 

 

Oktober - Anton började civiltjänstgöra vid Östensö lågstadie. Vi tog emot två söta kattungar. FrassN blev kastrerad.

 

November - 6 veckors praktik vid Purmohemmet. Hittade mina drömmars häst! ( Musse vid Kvarnbacken )

 

December -  FrassN blev avlivad, pga misslyckad kastrering. ( vi tror iallafall det var något som gick snett )

Kattungen Flicko flyttade till Kållby.

Min Mommo flyttade till himlen..

 

Så... 2013 var ett ganska jobbigt år för min del. Men det fanns också flera bra saker..! :)  ....

 

... Som denhär brude tillexempel!! :D ( o Pona såklart... ;) ) 

 

Jul och nyår är över.

Nu är det plötsligt 2014..

Kanske blir det ett bra år, kanske inte. 

 

Julafton spenderades först i terjärv hos Antons familj, sen hos min familj i esse. Fina presenter och god mat fick vi!<3

 

Igår på nyårsafton blev vi bjudna på middag till Linda och Anders. Ojj va gott!! Sen for vi till stan och umgicks me vänner.

 

 

 

 

På lördag är det begravning..

Jag har fortfarande inte riktigt fattat allt..

Men jag har en svag aning om att det är nån sorts försvarsmekanism i mitt huvud som gör att jag inte.. mår dåligt...

Har knappt gråtit. Tvärtom har jag varit glad , pigg och uppåt.. 

Det känns också fel.

Själviskt.

 

Vi sjöng ut henne i kyrkan förra lördagen.

Jag hade bestämt mig för att inte gråta.

Jag klarade det. 

Jag vågar inte gråta. 

Inte inför sådär många människor. Jag vet att jag tänker på fel sätt, och jag tycker det är bra att gråta.

Men mitt problem är att jag inte direkt gråter, jag får sån ångest av sorg, så om jag skulle "låta det komma", skulle jag nog ramla ihop på marken. och bara skrika. 

Det är sällan jag "bara gråter". 

 

 

Min mommo var den bästa mommo som man kan ha!

Hon e finast av alla änglar, det vet jag! <3

 

Hittade dessa bilder på datorn och redigerade lite.

Första bilden är på min konfirmation. 

Andra bilden är från midsommar, minns inte vilket år.

 

<3 <3 <3

 

Vaknade imorse som alla andra dagar. Telefonen ringde. Det var mamma. Hon brukar aldrig ringa utan ordentlig orsak.

.."mommo har dött inatt"..

Jag minns inte vad jag svarade. Jag blev kall. Tom. Förstod inte riktigt vad hon menade.

Förstår inte ännu heller, många timmar senare. 

Har varit hem till mammas o pappas i esse ikväll. Jobbigt. 

Jag vill inte "låta det komma", då slutar det inte. Speciellt inte när någon ser. Jag var tyst mestadels ikväll. Skulle jag ha öppnat munnen och pratat mera om det skulle jag ha ramlat ihop på stället. Av sorg.

 

Jag var med Anton förra veckan och hälsade på hos mommo o moffa. De var glada att vi kom. Båda verkade relativt pigga. 

Förr, för några år tillbaks, när min ko Taika fortfarande var i livet, var jag hos mommo o moffa varje dag under sommarloven. Alltid kul att fara in o prata o dricka saft efter att man varit hos kossorna. Mommo var alltid så underbart glad och positiv. Hon frågade varje gång hur Taika mår. Hon var riktigt imponerad över att vi kunde rida på henne. När man kom in dit plockade hon jämt fram massa bullar o kex, fastän vi bara ville ha vatten. 

 

 

När jag bodde på ungdomshemmet i Lillkyro fick jag alltid julkort och grattiskort på posten av henne. Hon kom ihåg mig. Jag har också fått en riktigt fin ljuslykta av henne. Det är ett fint sätt att minnas henne, med ljus och värme. 

 

Jag har aldrig varit med om döden förut. Den som stått mig närmast och inte är i liv längre var min ko. Henne har jag inte kommit över ännu.

Varför bryr man sig inte mer om det man har? Det kan ta så kort tid innan någon försvinner från en. 

Jag är lessen på mig själv att jag inte varit och hälsat på mommo och moffa oftare sen Taika dog. 

 

Idag har alltså varit en jobbig dag. Men jag har haft ridlektion vid Stall kvarnbacken. Jag tyckte att jag skulle få lägga tankarna på annat, en timme. Vet inte om det är rätt eller fel.. 

Men jag tror att mommo förstår. Det var en superbra ridlektion, hästen fungerade riktigt bra.

Det kändes bättre efteråt. 

 

Nu sitter jag här. 

Vet faktiskt inte om jag skall gråta. Eller bara fara och sova. 

Jag är lite rädd för hur jag reagerar när jag på riktigt fattar att mommo är borta.. Det kan bli ikväll. Imorgon. Om en vecka. Det vet jag inte..

 

Men jag är säker på att hon har det bra nu. Hon kanske sitter och ser ner på mig från himlen just nu, tillsammans med Taika... :) <3

 

Tack mommo, vi ses senare ! <3

 

Tomt och ensamt. 

Skrämmande.

Tyst.

 

Sitter här i min lägenhet som nu är alldeles tyst o tom.

Sitter och saknar min älskling som for iväg till Lappträsk.

Denna känsla kommer vara i fyra långa veckor.

Han kommer ju hem på helgarna såklart. Men ändå.

Känner mig liten. 

Jag önskar att jag kunde skärpa mig.

Kunna leva utan rädsla.

Kunna leva självständigt.

Stå på mina egna ben.

Men det är svårt. 

"Vanliga" människor skulle kanske inte tycka att detta är någon big deal.

För mig är det en jätte stor sak.

Att våga bo ensam.

Att våga ta ansvar.

 

Jag måste väl nog bara försöka klara mig.

Bedöva känslorna på något sätt.

 

På tisdag blir jag 19 år. Jippie... eller nåt.

Ska väl no ta hit några kompisar på kaffe.. tror jag.

 

Undrar om jag kommer somna alls inatt.

Har inte sovit en enda natt utan älskling sen han kom från Militären i mars-april nångång.

Och det var ju kanske lite tryggare att sova utan honom när man ännu bodde hemma hos mamma och pappa..

Nu måste jag vara helt ensam. Hela natten. 

Antar att jag kommer krama kissorna hårt...

 

Men... Nu måste jag väl bara skärpa mig!! 

Ska intala mig själv att jag bara e löjlig o överreagerar. 

För så kanske det är. 

inget depp här inte..... typ.

:)

 

 

 

 

Så blev det då med min blogg,- bortglömd.

Men har inte alls haft tid att skriva de senaste veckorna. 

Har haft fullt upp i skolan. 

Men senast jag skrev var det dagen innan jag skulle till frisören. Resultatet blev väl helt okej, antar jag..

Men det blev ganska jäkla kort... Och jag trivs inte med kort hår. Hårförlängningar har jag testat på, o det är en mycket bra uppfinning (haha), men om man ändå hade eget, långt, vacker hårt.... jaja. drömma får man.

 

Nu sitter jag här, och försöker dämpa de dåliga tankarna med musik. Jenny o Myntti borde vara på väg hit.

Det är bra med vänner. Speciellt i stunder som dessa.

 

Minns inte om jag skrivit något om hunden Emi?

Iallafall, så bor hon inte hos oss längre, sedan några veckor tillbaks.

Vi fick problem med grannarna ( -.- ) eftersom hon skällde så mycket när hon var ensam hemma.

Så det blev då som det blev. Hon for tillbaks till förra ägarna, som skulle försöka hitta ett nytt hem åt henne.

Underbar hund är hon, trots att hon var lite ( läs Mycket) valpig, krävande och högljudd. 

Så detta lärde vi oss av detta : 

Ha inte hund i höghuslägenhet om hunden inte kan vara tyst när den är ensam... 

 

Men den största sorgen har nog gått över, kissorna finns ju kvar.

 

Har idag skrivit 25 sidor om rörelseapparatens sjukdomar.. Hälften är kvar.. 

Jiippiiie..

 

 

 

 

 

Idag är det en tråkig dag.

Och tröttsam....

Har inte gjort något än idag, förutom att vara ute me hunden en stund o sovit...

O när älskling kom hem från jobbet hade han med sig pizza.. ;)

Så ätit har jag också..

 

Sen ikväll ska jag i jobb, men som tur har jag kort kväll.

Imorgon har jag sista skiftet, sen kommer jag bara hoppa in då det behövs. 

 

Imorgon ska jag även till frisören :D

Funderar just nu lite på hur jag skall klippa mig.

Har haft kort hår i flera år och är väldigt trött på det.

Så endast topparna ska bort. Samt eventuellt några slingor, men vet inte om jag ska ha ljusa eller mörka... 

 

 

*Jag är en lite osäker, lagom blyg tjej på snart 19 år. 

*Jag är förlovad med den mest underbara pojken i världen. 

*Vi bor i en liten lägenhet i bennäs. 

*I vårt hem bor också två katter och en hund. 

*Jag studerar till närvårdare, börjar på 2:an i höst.

*Jag spelar piano, men har endast tagit lektioner 1 år.

*Jag har ridit sen jag var liten, med några års uppehåll.

 

 

 

Ifall någon av någon orsak vill veta något mer så är det fritt fram att fråga. :)

 

 

Sådär.

Nu kan jag tacka min vän Malena för att hon fixat en blogg till mig!

Hade ju redan tidigare en blogg, men den kändes lite gammal och tråkig. 

Förhoppningsvis kommer denna blogg ge mig mera motivation att skriva.

Den känns också mer personlig än den förra, Jag menar,

Den är ROSA, HELLO KITTY-inspirerad och allmänt finare än den förra. 

 

Jag är ännu inte riktigt säker på vad själva bloggen kommer att handla om, så det blir väl en blandning av allt och lite till.

 

Välkommen till min blogg! :)